Ur led är tågen

Alla Öresundspendlares favorithatobjekt är DSB First/Skånetrafiken. Det är fullt, försenat, för-djävla-kasst-på-alla-sätt-och-vis. Man skulle kunna dedikera en hel blogg enkom till detta ämne. Det finns förmodligen redan.

När man har det så kallade Øresundskortet (fast med två prickar över Ø, vilket tangentbordet inte ville åstadkomma) och reser mellan Sverige och Danmark, är man berättigad ersättning om man är mer än 25 minuter försenad. Vilket i sig är värt att kommentera då den kortaste resan i kategorin är mellan Kastrup och Svågertorp och normalt ska ta ca 10 minuter. Man är således berättigad ersättning först när resan tagit 35 minuter, det vill säga en försening på 250%. Nåja.

För att få sin ersättning (i form av en returbiljett på motsvarande resa) måste man, inom 30 dagar, fylla i ett resegarantiformulär. I detta finns frågan “Vad gick fel?” med efterföljande 6 rader att skriva på.

I början, innan man blivit totalt bitter och desillusionerad, kanske man faktiskt skriver några sakliga rader om vad som, enligt uppgift, har hänt. Saknas uppgift kan man ju enkelt lämna tomt eller bara skriva att tåget var försenat.

Men, det dröjer inte länge förrän man blivit en i mängden av sammanbitna sundsresenärer och börjar utfylla med “You tell me.” eller “Det hoppas jag ni vet.”

De anställda som sitter och går igenom alla dessa resegaranti-formulär lär ju ha någon slags intern “Top 5 complaints of the week”. Eller kanske “Gissa hur länge han/hon varit pendlare”. Och sätta streck för varje likadan – flest “You tell me” i veckan vinner. Jag skulle gärna vilja praoa där nån dag och se om mina förväntningar uppfylls.

Precis nyss såg jag en kollegas klagomål:

Vad gick fel?
Vad är det för en fråga?? Tågeländet var försenat, varpå Ni i en ingivelse av sedvanlig genialitet bestämmer att tåget inte stannar mellan Huvudbanegården och Svågertorp. Tåget efter är försenat och BADABING jag är 35 min sen…

Om inte han hamnar i veckans 5-i-topp av klagomålen vill jag se dem som gör det.

Förutsägbar och spansk

Så är det FC Barcelona mot Man U ikväll och en kollega har bjudit in alla på avdelningen på mat och match. Då han undersökte möjligheten att få sponsring på maten fick han avslag eftersom det inte var ett tillräckligt brett arrangemang. Chefen hade visst sagt:

- Det är garanterat fotbollskillarna och Cath.

Hur visste han det?

Det har dessutom varit “auktion” på resultaten och jag var grymt nära att lägga ett bud på 2-1 till Man U. Alternativt 2-0 eller 1-0. Gjorde dock inte det så det blir inte fullt så spännande som det hade kunnat bli.

En kollega kör bil dit och jag skulle tydligen med i bilen.

- Inga svenskar i bilen, sa han.

Så idag är jag spansk.

The healthy side of Danish life

Nu äts det kaka igen, det har faktiskt ganska sällan varit sånt på jobbet på sistone. Vi tre svenskar står på en egen “skylder kage”-lista, då de tycker att vi ska bjuda på “hedge-kaka” i och med att vi låst växelkursen på en del av våra löner undra några månader framåt. Vi menar dock att vi väntar med det tills alla terminerna har löpt ut, och vi vet om vi har tjänat på det i långa loppet.

Men, tillbaka till dagens kakor. Jag tog en bit morotskaka, varpå en kollega genast säger:

- Gulerodskage, det er sundt!

Jovisst, ur det danska hjärtats kakperspektiv kanske. Det är åtminstone snäppet mindre osunt än alternativet bredvid, som till hälften är grädde.

(bild kommer)

Livet från andra sidan Sundet

Man skulle kunna tro att bloggen är död, men det är snarare så att den haft ett långvarigt narkoleptiskt tillstånd. Nu vaknar den upp och förändras lite. I och med att jag flyttat över ett visst sund, till en av världens hetaste städer har jag blivit en del av den stora Øresundspendlargemenskapen.

Bloggen skiftar alltså lite fokus och lär komma att innehålla några pendlarbetraktelser och lite mindre om själva boendet i Köpenhamn, även om jag nog skriver färdigt och publicerar en del av de utkast som legat alldeles för länge.

Men, nu är klockan 17.04 en solig fredag och vi ska ha svensk afterwork i just Köpenhamn. 6 svenskar (där alla har någon anknytning till Stockholm) gör stan osäker ikväll. Vega har namnsdag så vi drar nog just dit. Till Vega.

Bis später.

Pentry-dialog

Dansk kollega: – Grattis till prinsessan! (Apropå förlovningen)
Jag: – Eh.. tack, det betyder verkligt mycket för mig.
Kollega: – Ja, vi började bli lite oroliga för henne.
Jag: – Är det så?
Han: – Nej.
Jag: – Bra, för då hade jag blivit orolig för er.

Betingad hunger

Varje dag, cirka klockan 11.30, går det ut ett avstämningsmail. Detta sammanfaller väldigt väl med den tidspunkt som vi brukar gå på lunch, vilket har börjat resultera i att jag förknippar detta mail med mat. Likt Pavlovs hundar börjar min mage bete sig när mailet poppar upp i Outlook. Den morrar (kurrar) och bökar omkring bäst den kan. Snacka om betingat beteende.

Just nu är klockan 11.34 och mailet kom 11.27. Lunch!

Arbetsskadad association

Alldeles nyss satt jag vid mitt skrivbord och hade två saker i huvudet som jag skulle plita ned på en privat kom-ihåg-lapp. Sakerna var:

Eftersändning
Seglarkurs

I min insnöade finanshjärna resulterade detta i en lapp där det stod:

Räntesänkning
Växelkurs

Och detta trots att jag nyss varit ledig en vecka.

Blåblodig potential

Ett par personer har, oberoende av varandra, hävdat att jag pratar “prinsess-danska”. Det innebär tydligen att jag låter som de ingifta utländska prinsessorna i Danmark. De kommer från Australien, Frankrike respektive Hong-Kong och har tydligen ett visst sätt att prata på som är korrekt och rent, med en “egen” dialekt.

Nu har dessutom två personer påstått att jag liknar prinsessan Mary (vilket jag inte direkt själv håller med om, men man får väl tacka och ta emot, eftersom hon är sjukt populär i Danmark).

Följaktligen borde jag gifta mig med en dansk prins, men de är ju slut nu. Så vad göra med mitt potentiella blåa blod?

“Han skulle bara veta att han ligger på en banan”

There’s something shaking in the earth of Denmark

Vaknade i morse av att sängen skakade och hyllan skallrade. I min sömdruckna initiala förvirring trodde jag att det var andar eller spöken, ungefär som i Exorcisten. Något om Ghost Busters flög förbi i samma tanke.

Sedan tänkte jag jordbävning, vilket jag snabbt rationaliserade bort eftersom jag trots allt befann mig i Köpenhamn, och här är ju inga kraftiga jordskalv. Kanske var det bara en väldigt verklig dröm? Eller så hade jag fått ett spontant epilepsianfall. Testgungade sängen lite där jag låg och återgick till teorin om jordskalv.

Trevade fram mobilen och kollade klockan. 06.20. Bestämde mig för att försöka somna om och kolla det senare. Och, mycket riktigt, det var ett jordskalv. Förvisso med epicentrum i Skåne, men det nådde ganska bra över sundet också.

Behöver jag säga att dagen varit fylld av dåliga skämt kring händelsen? Och att undertecknad stod för säkert hälften.