I Skånetrafikens resegarantiblankett har jag precis fyllt i lördagnattens försening, och under ”Vad gick fel?” blev det, i en sekund av insikt:
”01.16 försvann i tågens Bermuda-triangel.”
Det finns ingen annan förklaring.

I Skånetrafikens resegarantiblankett har jag precis fyllt i lördagnattens försening, och under ”Vad gick fel?” blev det, i en sekund av insikt:
”01.16 försvann i tågens Bermuda-triangel.”
Det finns ingen annan förklaring.

Söndagen den 13 september kommer jag med tåget till Malmö sent på kvällen och kliver i sedvanlig ordning på buss 5 med min stora väska. Det råder viss förvirring, vilket snabbt visar sig bero på att bussen inte ska köra sin vanliga rutt. På grund av upprepad stenkastning kör bussarna runt Rosengård och sedan tillbaka på linjen igen. För mig innebär detta att jag får gå av en hållplats tidigare (Vitemöllegången istället för Annelund) och gå den sista biten hem. För dem som bor i Rosengård är det värre. Chauffören säger att han hade gärna kört som vanligt, men beslutet kom uppifrån.
Detta fortsätter under veckan, så efter kl 19 kan man inte åka buss till Rosengård. Man får snällt gå av antingen tidigare eller senare, beroende på vad som passar bäst. Eller minst dåligt.
På torsdagen hade jag jobbat över och satt därmed på en buss som skulle slå en lov runt Rosengård. Chauffören vädjade till passagerarna att säga till alla de kände att inte kasta sten, och om någon hade barn skulle de säga till osv. Om det ändå vore så enkelt. Någon försökte få honom att trotsa förbudet och köra ändå, men fick svaret ”Jag skulle gärna köra, men jag vill inte riskera mitt liv och riskera passagerarnas liv.” På liv och död alltså.
Han stannade dock en extra gång nära min hållplats, men ännu närmare mitt hus. Lyx för mig, men fortfarande lika långt hem för Rosengårds-borna. Bakom mig gick tre tonårskillar av.
Kille 1: Vi kan gå hem till mig, jag bor här.
Kille 2: Nää, här bor ju bara svenskar.
Kille 1: Jo, alltså, jag bor här.
Kille 2: Lägg av? Det bor ju bara svenskar här.
Kille 1: Jo, kom nu.
Det är nästan överflödigt att tillägga att killarna förmodligen var andra generationens invandrare, alternativt första, som kommit som barn. Jag hörde inte mer av diskussionen men insåg att den pekar på en rådande uppfattning om Malmös stadsdelar. Enligt vissa av mina bekanta bor jag i princip i ghettot och faktum är att jag nog, som svensk, tillhör en minoritet i området (Östra Sorgenfri). Fördelningen är på sin höjd 50/50. Sett från de inre delarna av stan är det invandrarområden, och sett från Rosengård är det svennerevir.
Andra kallar Sorgenfri för Twilight Zone.
Bussarna kör igen nu, men efter ytterligare stenkastningsincidenter är det förmodligen bara en tidsfråga innan bussarna stoppas på nytt. Mora Träsk i ny upplaga ekar i huvudet: ”Vi kommer inte genom det, vi måste köra runt det!”

[Detta inlägg skulle postats vecka 34 men efter att jag hunnit ladda upp en mobilbild till det. Nu postar jag det ändå, så får mobilbilden komma senare.]
När jag kom tillbaka från semestern möttes jag av en skyltattack på toaletten som uppmanade till handtvätt:
”NOTICE
Employees must wash hands before returning to work”
Detta blev genast det stora samtalsämnet.
Jaha… Är detta på förekommen anledning? Och hur vet de det? Övervakningssamhälle på toaletterna? Och vem sjutton tvättar inte händerna efter toabesöket?
Employees? Så… om man bara är konsult, behöver man inte tvätta händerna då?
Och innan man går tillbaka till jobbet? Om man ska hem då? Eller… om man låter bli att tvätta händerna, får man inte gå tillbaka till jobbet då? Så måste man ha rast tills man tvättat händerna.
Förresten, när måste man tvätta händerna? Gäller det även när man bara gått in för att kolla sig i spegeln?
Sedan kommer vi till bilden, föreställande två händer i full fart med att tvättas. Fast… Det där som nog ska föreställa tvål ser mer ut som bomull. Eller ett stort bitmärke i den ena handen. Kanske som en varning – Om du inte tvättar händerna kommer toatrollen och biter dig!
Givetvis är skyltarna egentligen en produkt av svininfluensan, i syfte att minimera smittorisken, men den största tjänsten de gör måste ju nästan vara bidraget till det sociala struntpratet på arbetsplatsen.

”I will on and off unti and will not read mail daily 31 August July.”
Huh?
Känns som frånvaron från kontoret i det här fallet var välbehövlig.

Låten ”Svenne Banan” med Promoe skapar inte bara diskussion och hatkärlek i Sverige – även danskarna har, något motvilligt, tagit den till sig. I flera veckor tycks de ha haft låten på huvudet. Man sitter lugnt och jobbar i sitt kära kontorslandskap, då tystnaden plötsligt bryts av att någon plötsligt brister ut i frasen ”Svenne Banan” med dansk brytning. Och så blir de genast tysta igen, för resten av texten är det ingen som kan. De säger att de tycker den är dålig men lik förbaskat sitter den där lilla frasen på deras danska hjärnor.
Som svensk får man givetvis frågan vad det betyder.
”Eh, ja, alltså… det är en barnsång där man sjunger ‘Skala banan’ och så har han bytt ut ’skala’ mot ’svenne’…”
Och ”svenne” då?
”Joo, men det är ett ord på en som är eller gör något som är typiskt svenskt. Fast mest i negativ bemärkelse.”
Så dras genast parallellen till att man på danska kan vara ”en Brian”, som alltså ska vara motsvarigheten till att vara en svenne i Sverige.
Dock skulle jag, efter lite research, påstå att ”en Brian” i Danmark är mer specifikt förknippat med många uppenbart negativa egenskaper och företeelser, snarare än den generella danska medelklassen.
Här ska poängteras att Brian (Uttalat på danska, med rullande r och inget ”brajan”) hör till de vanliga danska förnamnen, då uppåt 10 000 fick det namnet på 70-talet. I och med den negativa klangen namnet tillskansat sig sedan dess föds numera inte så många Brian i Danmark.
I Sverige finns det 119 män med förnamnet Svenne, varav 64 stycken har det som tilltalsnamn (Källa: SCB). Ingen kvinna heter Svenne.
Enligt uppgift kom ”en Brian” som begrepp efter filmen ”Life of Brian”. ”Svenne Banan” borde knappast göra varken till eller från i namn-faunan eftersom ordningen är den omvända.
Fast det vore allt lite underhållande om det började springa runt danska barn med namnet Svenne.

Alla Öresundspendlares favorithatobjekt är DSB First/Skånetrafiken. Det är fullt, försenat, för-djävla-kasst-på-alla-sätt-och-vis. Man skulle kunna dedikera en hel blogg enkom till detta ämne. Det finns förmodligen redan.
När man har det så kallade Øresundskortet (fast med två prickar över Ø, vilket tangentbordet inte ville åstadkomma) och reser mellan Sverige och Danmark, är man berättigad ersättning om man är mer än 25 minuter försenad. Vilket i sig är värt att kommentera då den kortaste resan i kategorin är mellan Kastrup och Svågertorp och normalt ska ta ca 10 minuter. Man är således berättigad ersättning först när resan tagit 35 minuter, det vill säga en försening på 250%. Nåja.
För att få sin ersättning (i form av en returbiljett på motsvarande resa) måste man, inom 30 dagar, fylla i ett resegarantiformulär. I detta finns frågan ”Vad gick fel?” med efterföljande 6 rader att skriva på.
I början, innan man blivit totalt bitter och desillusionerad, kanske man faktiskt skriver några sakliga rader om vad som, enligt uppgift, har hänt. Saknas uppgift kan man ju enkelt lämna tomt eller bara skriva att tåget var försenat.
Men, det dröjer inte länge förrän man blivit en i mängden av sammanbitna sundsresenärer och börjar utfylla med ”You tell me.” eller ”Det hoppas jag ni vet.”
De anställda som sitter och går igenom alla dessa resegaranti-formulär lär ju ha någon slags intern ”Top 5 complaints of the week”. Eller kanske ”Gissa hur länge han/hon varit pendlare”. Och sätta streck för varje likadan – flest ”You tell me” i veckan vinner. Jag skulle gärna vilja praoa där nån dag och se om mina förväntningar uppfylls.
Precis nyss såg jag en kollegas klagomål:
Vad gick fel?
Vad är det för en fråga?? Tågeländet var försenat, varpå Ni i en ingivelse av sedvanlig genialitet bestämmer att tåget inte stannar mellan Huvudbanegården och Svågertorp. Tåget efter är försenat och BADABING jag är 35 min sen…
Om inte han hamnar i veckans 5-i-topp av klagomålen vill jag se dem som gör det.

Så är det FC Barcelona mot Man U ikväll och en kollega har bjudit in alla på avdelningen på mat och match. Då han undersökte möjligheten att få sponsring på maten fick han avslag eftersom det inte var ett tillräckligt brett arrangemang. Chefen hade visst sagt:
- Det är garanterat fotbollskillarna och Cath.
Hur visste han det?
Det har dessutom varit ”auktion” på resultaten och jag var grymt nära att lägga ett bud på 2-1 till Man U. Alternativt 2-0 eller 1-0. Gjorde dock inte det så det blir inte fullt så spännande som det hade kunnat bli.
En kollega kör bil dit och jag skulle tydligen med i bilen.
- Inga svenskar i bilen, sa han.
Så idag är jag spansk.

Nu äts det kaka igen, det har faktiskt ganska sällan varit sånt på jobbet på sistone. Vi tre svenskar står på en egen ”skylder kage”-lista, då de tycker att vi ska bjuda på ”hedge-kaka” i och med att vi låst växelkursen på en del av våra löner undra några månader framåt. Vi menar dock att vi väntar med det tills alla terminerna har löpt ut, och vi vet om vi har tjänat på det i långa loppet.
Men, tillbaka till dagens kakor. Jag tog en bit morotskaka, varpå en kollega genast säger:
- Gulerodskage, det er sundt!
Jovisst, ur det danska hjärtats kakperspektiv kanske. Det är åtminstone snäppet mindre osunt än alternativet bredvid, som till hälften är grädde.
(bild kommer)

Man skulle kunna tro att bloggen är död, men det är snarare så att den haft ett långvarigt narkoleptiskt tillstånd. Nu vaknar den upp och förändras lite. I och med att jag flyttat över ett visst sund, till en av världens hetaste städer har jag blivit en del av den stora Øresundspendlargemenskapen.
Bloggen skiftar alltså lite fokus och lär komma att innehålla några pendlarbetraktelser och lite mindre om själva boendet i Köpenhamn, även om jag nog skriver färdigt och publicerar en del av de utkast som legat alldeles för länge.
Men, nu är klockan 17.04 en solig fredag och vi ska ha svensk afterwork i just Köpenhamn. 6 svenskar (där alla har någon anknytning till Stockholm) gör stan osäker ikväll. Vega har namnsdag så vi drar nog just dit. Till Vega.
Bis später.

Dansk kollega: – Grattis till prinsessan! (Apropå förlovningen)
Jag: – Eh.. tack, det betyder verkligt mycket för mig.
Kollega: – Ja, vi började bli lite oroliga för henne.
Jag: – Är det så?
Han: – Nej.
Jag: – Bra, för då hade jag blivit orolig för er.