Söndag kväll. Jag är på väg till videobutiken för att möta en kompis och hyra film. Precis när jag kommer runt hörnet ett kvarter från Nørrebrogade ser jag en massa människor med facklor. Första tanken är smått förskräckt, dels med tanke på den senaste tidens våldsamheter, dels då de flesta nutida demonstrationer längs med Nørrebrogade varit av det mindre städade slaget, i samband med ungdomshuset framför allt.
Förskräckelsen försvinner dock på en millisekund, då det är tydligt att denna folksamling rör sig ovanligt stillsamt. De skriker inget budskap, utan går bara helt stilla nedför gatan. Den andra tanken är därmed att det är någon slags minnesceremoni. Jag närmar mig långsamt och stämningen är nästan lite overklig. Den i vanliga fall så trafikerade gatan går nästan i ultrarapid. Automatiskt saktar omgivningen in på stegen och det är nästan lite andaktsfullt.
Då jag kommer fram till gatan ställer jag mig och betraktar det hela. Jag ska egentligen korsa gatan, men vill inte störa detta nästan surrealistiska fackeltåg. Istället står jag och letar efter skyltar, tröjtryck eller något som kan avslöja vad det rör sig om, samtidigt som jag frågar mig själv varför jag inte ens har med mobilen att fotografera med. Det dyker ju alltid upp något just vid de tillfällena, helt i enlighet med Murphy’s Law.
Så tar fackeltåget slut, jag väcks ur min halvhypnos och det blir grön gubbe så jag korsar gatan och ser att kompisen som väntar utanför videobutiken står i samspråk med två andra. Ah, kanske kan jag få svar på mina frågor… Jo, det var faktiskt relaterat till den senaste tidens händelser, då det var en manifestation mot gatuvåldet.
Mer sånt, men helst mindre färre anledningar till det.
(Ja, ”färre” skulle vara är mer korrekt, men mindre passar bättre med mer. Konstnärlig frihet?)
